Jag har en
del gemensamt med de som lider av anorexi. Nä jag lider inte av anorexi och har
aldrig gjort det, men megarexi däremot är något jag känner igen mig i.
Vad är
megarexi. Megarexi har en
symtombild liknande den vid dysmorfofobi (”inbillad fulhet”) Så vi landar ännu
en gång i problemet med att känna sig som om man inte duger som man är, som man
ser ut.

Det är en vanlig missuppfattning att vi body builders skulle
ha något skumt halv sexuellt förhållande till vår egen spegelbild. Visst jag
använder speglarna på gymmet, tittar i dom granskar och begrundar. Jag tränar
inte för att bli stark jag tränar för att bli stor och få den fysik Jag anser
vara den perfekta. Jag mäter inte mina framsteg på gymmet i vikter. Hur mycket
jag lyfter eller hur många gånger jag orkar lyfta en specifik vikt säger mig
inget om mina eventuella framsteg, säger inget om huruvida jag gör rätt eller
fel. SPEGELN berättar om jag gjort vad jag skall och vad jag måste göra
annorlunda. Visst jag väger mig regelbundet och även vågen säger en del om hur
bra min plan fungerar. Men spegeln är den absolut viktigaste vägvisaren.
Kampen mot spegeln delar jag med många eller snarare sagt
alla har väl haft dagar då det vi ser oss i spegeln inte ser det vi förväntat
oss eller hoppats på. Vi har stått där putat och dragit in om vartannat men nej
det ser ändå ut som påse skit skulle stirra tillbaka på oss. För dom flesta
händer det här någon gång nu som då men för alla dom som lider av tex anorexia
så är det verkligheten varje djävla dag. Avsaknaden eller bristen på
självkänsla och en snedvriden självbild kan driva människor till sjukdom, svår
sjukdom. Det är inte lätt att lära sig att uppskatta sin egen spegelbild, att
få självkänslan att växa och att lyckas vrida den skeva självbilden på rätt,
men det går.
Narcissisism: är en individs självupptagenhet,
självförhärligande och överdrivna tro på den egna förmågan. En
annan rätt vanlig åkomma som vi som tränar mycket på gym blir beskyllda för att
lida av. Ja kan självklart inte tala för alla men NÄ skulle inte tro det.
Känner få mäniskor som är så väl medvetna om sina styrkor och brister som dom
som tränar seriöst. Men seriöst menar jag då dom som tränar för att tävla. Du
kan helt enkelt inte ta dig hela vägen upp på scenen om du tror att du själv är
universums centrum. Du behöver ha distans till det du gör och till var du är
rent formmässigt för att kunna ta till dig an dom råd och den kritik du får av
andra. Detta är avgörande för att lyckas.
Hacka på den stora killen han har ändå inga känslor…. Kan nog
inte blir mer fel än så! Klart som fan att jag har känslor massor med känslor
och till skillnad från många (dom flesta mindre än mig) så kan jag prata om
mina känslor. Kan vissa dom och gör det utan att skämmas.
Om du inte tror på Mig så tycker jag att du nästa gång du är
på ett gym skall gå fram till den största av alla och förhöra dig om hans eller
hennas tankar kring det här med speglar, känslor eller nåt annat som just du
har som fördom. Jag lovar att Du inte blir besviken.