Dags att ta död på ytterligare några myter.

Jag har en del gemensamt med de som lider av anorexi. Nä jag lider inte av anorexi och har aldrig gjort det, men megarexi däremot är något jag känner igen mig i.

Vad är megarexi. Megarexi har en symtombild liknande den vid dysmorfofobi (”inbillad fulhet”) Så vi landar ännu en gång i problemet med att känna sig som om man inte duger som man är, som man ser ut.

Jag vågar påstå att rätt många som lider av anorexi har likande grundproblem som mig som lider av megarexi, Spegel spegel på vägen där…. Spegeln visade aldrig det jag ville se. Finns säkert en hel del av er som känner igen sig i detta dilemma (med eller utan diagnoser). Självklart ligger grunden till denna misstro mot spegelbilden i bristande självkänsla och en snedvriden självbild. Jag har i viss mån lyckats återfå tron på spegeln och det den visar men det har varit en låång och tuff kamp för att nå dit.

Det är en vanlig missuppfattning att vi body builders skulle ha något skumt halv sexuellt förhållande till vår egen spegelbild. Visst jag använder speglarna på gymmet, tittar i dom granskar och begrundar. Jag tränar inte för att bli stark jag tränar för att bli stor och få den fysik Jag anser vara den perfekta. Jag mäter inte mina framsteg på gymmet i vikter. Hur mycket jag lyfter eller hur många gånger jag orkar lyfta en specifik vikt säger mig inget om mina eventuella framsteg, säger inget om huruvida jag gör rätt eller fel. SPEGELN berättar om jag gjort vad jag skall och vad jag måste göra annorlunda. Visst jag väger mig regelbundet och även vågen säger en del om hur bra min plan fungerar. Men spegeln är den absolut viktigaste vägvisaren.

Kampen mot spegeln delar jag med många eller snarare sagt alla har väl haft dagar då det vi ser oss i spegeln inte ser det vi förväntat oss eller hoppats på. Vi har stått där putat och dragit in om vartannat men nej det ser ändå ut som påse skit skulle stirra tillbaka på oss. För dom flesta händer det här någon gång nu som då men för alla dom som lider av tex anorexia så är det verkligheten varje djävla dag. Avsaknaden eller bristen på självkänsla och en snedvriden självbild kan driva människor till sjukdom, svår sjukdom. Det är inte lätt att lära sig att uppskatta sin egen spegelbild, att få självkänslan att växa och att lyckas vrida den skeva självbilden på rätt, men det går.

Narcissisism: är en individs självupptagenhet, självförhärligande och överdrivna tro på den egna förmågan. En annan rätt vanlig åkomma som vi som tränar mycket på gym blir beskyllda för att lida av. Ja kan självklart inte tala för alla men NÄ skulle inte tro det. Känner få mäniskor som är så väl medvetna om sina styrkor och brister som dom som tränar seriöst. Men seriöst menar jag då dom som tränar för att tävla. Du kan helt enkelt inte ta dig hela vägen upp på scenen om du tror att du själv är universums centrum. Du behöver ha distans till det du gör och till var du är rent formmässigt för att kunna ta till dig an dom råd och den kritik du får av andra. Detta är avgörande för att lyckas.

Hacka på den stora killen han har ändå inga känslor…. Kan nog inte blir mer fel än så! Klart som fan att jag har känslor massor med känslor och till skillnad från många (dom flesta mindre än mig) så kan jag prata om mina känslor. Kan vissa dom och gör det utan att skämmas.

Om du inte tror på Mig så tycker jag att du nästa gång du är på ett gym skall gå fram till den största av alla och förhöra dig om hans eller hennas tankar kring det här med speglar, känslor eller nåt annat som just du har som fördom. Jag lovar att Du inte blir besviken.

Late bloomer thats me.

Jag är en sen blommare (fan va konstigt det låter på svenska) men så är det.

Jag är övertygad om att dom som var skit snygga som unga har det bra mycket tuffare när åldern börjar göra sig påmind rent visuellt! Har en hel drös med såna i min omgivning du vet dom där som såg ut som Barbie och Ken, som var skit snygga redan när dom föddes och hela livet fått höra hur vackra dom är/varit.

Själv har jag befunnit mig i en helt annan skala kan man lugnt säga. Nä jag var inte jätte ful som yngre men helt objektivt (om man nu kan vara objektiv i detta ämne) så har jag blivit mer och mer attraktiv med åren. Jag är 40 nu snart 41 lite skämtsamt brukar man ju säga -jamän 40 är det nya 30.. För min del ligger det rätt mycket i det. Jag är friskare, starkare o jag ta mi fan snyggare nu än när jag var 30. Visst kommer även jag som tränar som fan och äter sunt att en vacker dag nå mitt livs ”peak” rent utseendemässigt men jag lovar att jag kommer att hålla hårt i handbromsen och streta emot så länge jag orkar.

Även i detta ämne är min uppfattning kvinnor/tjejer lider mer av ett yttre åldrande. Uttryck som dom grå tinningarnas charm gäller ju knappast kvinnor eller? Varför inte? De har nog inte jag nåt bra svar på. Men män lider också av sitt åldrande. Nu handlar det om det yttre åldrandet... Finns så mycket folk som liksom vant sig med att bli överösta med komplimanger i hela sina liv men tänk den tomhet som uppstår när kören av beundrare helt plötsligt tystnar. När dom som haft en hög svansföring helt plötsligt inte längre sticker ut och inte längre befinner sig i uppmärksamhetens centrum. FUCK vilken smäll det måste vara när man trots desperata försök att med hjälp av krämer, smink, hår förlängningar, toning, färgning, div accessoarer och i värsta fall kirurgiska ingrep inte längre syns. Att inte längre vara den som folk på gatan helt omedvetet följer med blicken. Jag är inte en av er men jag lider uppriktigt med er. I ett avsnitt av Solsidan typ förra säsongen så förklarade grillmästare Fredde det där med hjälp av nån formel, hur liksom dom som vad skit snygga och dom som var någonstans i mitten som unga helt plötsligt möts rent snygghets mässigt. Kan nog ligga något i det.

Med bra kost, träning och ett sunt levern överlag så kan vi bromsa en del av det yttre åldrandet. Men bara en del. Tror att dom flesta skulle må bra av att på riktigt inse att åldrande är en naturlig del av att leva. Då tror jag men står bättre rustad mentalt den dagen när skratt rynkorna djupnar och hårfästet krupit bakåt.

Än en gång har jag skrivit ett inlägg om utseende, varför vi jämt stirrar oss blinda på det yttre och totalt ignorerar vårt eget och andras inre kvalitéer. I den bästa av världar skulle vi se lite djupare på folk vi möter i våra liv, tänk vad mycket mer skönhet vi alla skulle få uppleva då.

Just Du är fin som Du är, precis därför att Du är som Du är. Sann skönhet sitter på insidan!

Jag är inte bara det du ser.

Sätt dig in i denna situation. Jag och min 7åriga son kommer gåendes på en strandpromenad i Las Palmas Grand Canaria. Det är semester solen skiner och vi går där och njuter. Eftersom jag är soldyrkare utan dess like så går jag topless (lite gay kan tyckas men det bjuder jag på). Vi passerar en uteservering och vid ett av borden sitter en familj, två tonåringar en kille, en tjej och en kvinna som jag uppfattar som deras mor. Killen nickar mot oss på ett muntert sätt när vi kommer gåendes och ber dom andra kolla. Precis när vi passerar deras bord säger modern –fy fan va äckligt, hur kan någon vilja ha en sån kropp… Jag hör det klart och tydligt men tänker låta det passera, då säger min 7åring -pappa tanten sa att du är äcklig. Då först skär orden in i mig, djupt in. Kvinnan hade inte bara förnedrat mig utan även sårat min son. En pappa är alla söners stora förebild så är det bara.

Utomhus träning i Las Plamas

Hade inte min son uppmärksammat händelsen så hade jag låtit det passera. Jag tänker efter under bråkdelen av en sekund och sen stannar jag. Ber honom stå kvar går fram till sällskapet och ursäktar mig. –ursäkta hade damen något på hjärtat. Hon låtsas som om hon inte lagt märke till mig men Jag vet att hon hör, hennes barn stirrar på mig och vet att hon hör. –jag skulle kunna säga en hel del om dig och ditt utseende, men jag respekterar andra människor. Respekt är kanske nåt du kunde lära dig och föra vidare till dina söta barn.

Tanten tittade inte upp från bordets glasskiva så länge familjen var inom synhåll. Min son frågade mig vad respekt betyder och jag förklarade. Min 7åring lärde mig att inte svälja skit, jag lärde honom vad ordet respekt betyder. Huruvida tanten (minst 5 år äldre än jag själv, minst jag lovar) och hennes blonda tonårsbarn lärde sig något av händelsen låter jag vara osagt.

Varför har vi så djävla lätt för att bedöma hunden efter håret. Vi dömer allt och alla utgående från hur dom ser ut! Vi bombarderas med ideal om hur vi skall se ut, vad vi skall ha på oss och hur vi skall vara. Tv, tidningar, facebook, instagram och reklampelare ja överallt bombas vi med dessa smala snygga ”ideal”. Inte konstigt att unga, framförallt tjejer men även killar far illa i jakten på att själva se ut som dessa ideal.

Gud nåde dig om du avviker det minsta .

Är man överviktig får man skit (har fått min beskärde del av den sleven) är man för fitt får man skit för det med. Är du kvinna och råkar ha muskler eller vill ha muskler, nej usch, fy, blä, hemskt, okvinnligt och just det ÄCKLIGT.

Varifrån kommer dessa ideal? Vem, vad, vilka bär ansvaret för alla tjejer och killar (mest tjejer) som drivs till anorexi för att dom har så dålig självbild och ständigt blir matade med dessa förbannade ideal. Jo visst vi har alltid ett personligt ansvar men ändå. En ung tjej som inget hellre vill än att passa in, få uppskattning och bli sed faller lätt in i destruktivt beteende i sin iver att nå dessa idealen.

Jag är själv en del av ”fitness” hysterin. På min fb finns massor med bilder med bilder där jag visar upp mitt yttre jag. Jag har inte som mål att driva någon till destruktivitet NEJ tvätt om. Jag försöker vissa att det går om man vill att alla kan förvandla sin kropp om viljan finns där. Kanske har jag ett visst ansvar kanske Du med kanske vi alla. O ja, jag tycker att kvinnor med lite mer muskler är snyggt men jag tycker även att kvinnor med mindre muskler är snygga. Och den sanna skönheten sitter inte i mer eller mindre, synliga eller inte synliga muskler, små eller stora bröst, platt eller lite rund mage. Den sanna skönheten sitter på insidan, i personligheten!

Jag dömer ALDRIG någon för deras val av livsstil, visst jag uppmuntrar gärna folk att träna men jag dömer inte dig som gjort andra val än jag själv. Jag hjälper gärna med både kost och träning men jag skulle aldrig göra som en frikyrkopastor och lova dig ett liv fyllt av glädje för att få någon att välja min väg. De e Ditt Liv Din Kropp Ditt val! Du skall vara stolt över den Du är oavsett du har platt eller lite rundare mage.

Tack för ordet. Sprid lite kärlek så kanske, bra kanske vi får en lite drägligare värld där fler känner att dom passar in och fler känner stolthet över vem dom är och inte bara över hur dom ser ut.

Alla har vi bättre och sämre dagar...

En vän, en ganska ny sådan skrev ett inlägg på fb som gav mig inspiration till detta inlägg.

Livet är fyllt av både bra och dåliga dagar, så är det för alla! Vissa dagar känns livet helt enkelt skit.

Tro mig jag har haft MASSOR med såna dagar. Såna där dagar då allt bara blir fel från början till slut. Såna dagar då jag allvarligt funderat på att gå ut i skogen och söka upp en stadig tall eller ställa mig mitt på vägen mitt under rusningstrafiken och låta ödet slå mig hårt som en fullastad buss eller betongbil. Jag har haft dom och kommer att ha dom igen sånt är livet hårt och för djävligt.

Ändå är jag kvar i jordelivet, jag har mina ups and downs men jag har lärt mig ett och annat om än den hårda vägen.

Alla dom där dagarna när allt känns skit så finns det ALLTID små små fragment av glädje, kärlek, hopp, omtanke eller något annat som är värt att klamra sig fast vid när marken under fötterna gett vika. Nä det är inte alltid så lätt att se dessa små små fragment men dom finns där, i ditt mitt och alla andras liv hur djävla mörkt och dystert livet än kan te sig.

Så vänner (och ovänner för den delen) jag vill ge några tips som jag lyckats samla på mig under min resa genom livets snårskog.

Dom dagar då allt känns mörkt måste du försöka hitta ljus punkter, små eller stora men dom finns där jag lovar. När den dåliga dagen går mot sitt slut, greppa tag i en eller flera av dessa ljuspunkter och håll fast i dessa. Efter regn kommer sol, efter en dålig dag kommer en ny dag med nya möjligheter och nya ljuspunkter, möjligheter och hopp.

Varje gång Du faller på livets hårda smala slingriga stig så slår Du dig. De gör ont, vissa fall blir till blåmärken andra till djupa sår. Blåmärken försvinner, såren läker, dom djupaste såren lämnar ärr efter sig men varje gång vi faller och reser oss upp igen är vi en erfarenhet rikare. Det som inte dödar härdar. Tja vet inte om jag håller med fullt ut men nån sanning ligger det nog i det ordspråket.

Och varje dag när du vaknar på rätt sida, eller om du hör till dom lyckligt lottade som oftast har bra dagar så är det din förbannade skyldighet att själv sprida lite ljus, glädje och hopp. Det inte så svårt att dela med sig lite av den glädje, kärlek, hopp, omtanke eller något annat som är värt att klamra sig fast vid när marken under fötterna get vika. För någon du känner eller inte känner det kvittar, alla är värda en ny dag ny chans och att själv hitta tillbaka till stigen.

Med insikt kommer ansvar, ansvar att förändra. Gör om gör rätt....

Alla har behov av bra rutiner och struktur.

Hela livet blir så mycket enklare att leva om du har bra och fasta rutiner. Bra rutiner för Dig att må bättre av många olika orsaker. Jag är bara en vanlig kille, men jag tror ändå Du kan ha nytta avnåt eller några av mina tips.

 En helt vanlig dag i en helt vanlig mans liv (tja inte helt vanlig kanske).

06.30 ringer klockan (nästan alltid på helgerna händer de att jag sover till 08 men inte längre)

06.45 frukost nr:1 (ungefär då har jag hunnit koka mina 8-12ägg skulle gärna ha timmer på spisen men...)

07.30 Ut med hunden.

08.00 Frukost nr:2

08.15 Åker till jobbet (varannan vecka börjar jag senare så då åker jag förstås senare)

08.30 Börjar jobba

11.30 Lunch

14.00 Fika

17.00 slutar jobba (tja varannan vecka då förstås annars 18.00)

17.30/18.00 Middag

19.00/19.30 Loggar in på gymmet

20.30/21.00 ”loggar ut från gymmet”

21.30 Kvällsmål

22.00 Kvälls promenad med hunden

22.30 zzZZzzZZzz

Nä ja e inte så djävla tråkig så att alla dagar ser ut exakt som ovan men för det mesta håller detta schema.

Rutiner är viktiga.

Att ha fasta rutiner är viktigt för Alla. Har man dessutom bokstavskombi diagnos ala ADHD så ökr vikten av bra och fasta rutiner. Som ni kan läsa ovan så är mitt liv rätt inrutat och ja jag mår absolut bäst när mitt liv följer schemat.

Jag har fått massor med frågor angående sömn, dieter, träning mm sen jag fick tummen ur…och började skriva blogg. Blodsocker nivå, hormon balans mm är allt annat som har med kroppens fantastiska kemi att göra styrs av just det RUTINER.

Hur du än väljer att prioritera och leva Ditt liv så kommer du inte ifrån behovet av fasta sunda och bra rutiner. Rutiner skapar ordning och tar bort onödig stress. Stress och ADHD är ingen bra kombo. Stress är absolut inte bra för någon. Stress skapar negativa energier i dig som för eller senare måste ut. För mig är stress något jag mår riktigt djävla dåligt av, stress för mig att agera i rationellt (finns dom som anser att jag alltid agerar i rationellt ni sku bara veta). När jag är stressad rycker propparna rätt fort och okontrollerat vilket i sin tur leder till….just det mer stress. Innan jag vet ordet av så smäller depressionen till och sen är den rullar det på i en spiral som leder rakt ner och långt ner.

Du kanske har bättre impulskontroll och en djävla massa knep att ta till för att undvika stress och dess biverkningar. Grattis då är du lyckligt lottad. Jo jag har några såna där hokus pokus trick i bakfickan jag med men när det verkligen stökar till sig så är dom inte mycket värda. Så undvik onödig stress, inför bra vettiga rutiner som funkar för Dig.

Jag har skrivit tidigare och blodsocker och dess inverkan på humöret. En hyfsat stabil blodsockernivå gör livet fan så mycket lättare att leva både för dig och dom omkring dig. Hur fixar man det? Svar: RUTINER.

Vad du äter är viktigt men när och hur ofta du äter är ännu viktigare. Att ät var tredje timme är det optimala, kombinerar du det med en vettig ”diet” så har du mycket att vinna. Ett av mina tidigare inlägg handlar om LCHF och dess fördelar för oss med ADHD. Men hur du än väljer att äta så skall du se till att ha vettiga intervaller mellan måltiderna.

Rutiner kring sömn. Alla behöver sova. Bra sömn är viktigt för återhämtningen mm. Tycks finnas massor med folk som har problem men just sömnen och en inte allt för vild gissning är att svaret på dessa grubblerier är: RUTINER. Var du sover när du sover och hur du sover. Allt handlar om rutiner. Som vuxen behöver du mellan 6-8 timmar sömn/natt. För att få till bra sömn så behövs bra rutiner. Vi är inte natt mäniskor (även om vissa intalar sig detta). Mäniskan är inget nattdjur! Skulle vi vara det skulle vi bland annat kunna se i mörker (det kan vi inte). Att behöver somna innan 23.00 (finns forskning kring detta). Och fasta rutiner är A och O, vad vi gör innan vi somnar är super viktigt. Ingen tv i sov rummet, ingen musik osv. Sex? Absolut frigör en massa godsaker inom oss som hjälper oss sova gott (och drömma sött).

Exakt hur mycket sömn vi behöver är individuellt, för att få veta exakt hur mycket sömn just du behöver gör såhär. Detta test kräver nästan att du har semester eller likande. 3 nätter i rad skall du lägga dig senast kl 22.00. Sova tills du vaknar första gången (inte ligga kvar och somna om). När du gjort detta tre nätter i rad så räknar du ut medeltalet och vips där har du din ideal sömn tid.

Sammanfattning.                                                                                                                                   

Ät bra på fasta tider med jämna intervaller.

Släppa dig i säng i tid och sov varken för mycket eller för lite.

Och förstås måste jag slå ett slag för regelbunden träning.

Så nu har du några handfasta tips kring hur du kan skapa vettiga rutiner i Ditt liv och göra både ditt eget och andras liv lite lättare att leva.

Jag är långt ifrån i mål när det gäller mina egna rutiner, det handlar om att trimma, ändra och justera för att få livets pussel att gå ihop.

Med kunskap kommer ansvar, ansvar att göra något åt saken….

Träning som kompensation!

Jo jag tränar jag tränar som FAN. Varför? tja det finns massor med orsaker men vi tar en sak i taget. Folk som tränar i den utsträckning som jag gör, gör det ofta för att kompensera (vill skriva alltid men då blir det väl ett djävla liv).

Kompensera för vad?
Tja det finns säkert hur många olika orsaker som helst bland oss som träna mer än mycket. Jag kan bara redogöra för mina egna behov av kompensation även om jag känner till en hel drös andra orsaker. Nä jag tränar inte jätte mycket för att jag har liten…. Detta är en rätt vanlig fördom riktad mot män som tränar bodybuildning. Därmed inte sagt att jag skulle ha en bamse jeansbula, men ingen som kommit nära har klagat så nej det är inte därför jag tränar som jag gör.

Dålig självbild och bristande självförtroende. 

Nu är vi nåt på spåren nåt som jag vågar lova att jag har gemensamt med massor med folk som tränar på elitnivå vilket jag faktiskt med rätta kan hävda att jag gör. Behovet av att bli sedd, uppskattad, beundrad och respekterad är nog den största drivkraften för min del. Som ung blev jag inte sedd inte på det sätt jag behövde i alla fall. I skolan sågs jag som både dum och lat av lärarna och av mina jämnåriga som den tjocka killen som åt massor av det mesta. Jo jag blev mobbad av vissa men det stora problemet under skoltiden var nog ändå att jag inte blev sedd. Blev nästan alltid sist vald i lagsporterna på jumpan osv. I lågstadiet hade jag en lärarinna som berömde mig för att jag åt snabbt och mycket på skollunchen i övrigt hörde hon till dom som ansåg mig vara just det lat och dum.

Judon fick mig att bli sedd. Jag tränade judo från de att jag var typ 10år tills jag råkade ut för en olycka med mopeden när jag var 15. Olyckan innebar låång rehabilitering. Från det jag var 15 tills jag var 18 spenderades med mesta tiden på kryckor och judon kunde jag aldrig återgå till.

Jag kommer inte exakt ihåg när jag på allvar började gymma, jag skilde mig och det hände en hel del annat jobbigt inom loppet av några få år (kommer att ta upp flera av dessa framöver). I samband med skilsmässan började jag träna på allvar, som mest har jag vägt 128kg (har vägt mer men det är högsta siffran jag sett på en våg). Jag tränade som fan för att hantera mina känslor och för jag ville ändra på ALLT. De gick bra jag rasade i vikt och på mindre än ett år hade jag gått från 128+ till 86kg. Nu skall jag erkänna att det där med lagom liksom aldrig varit min grej så även gällande träning.  Men mitt liv gick in i en ny fas och jo träningen fanns där men den fick stå tillbaka lite.

Så för ett gäng år sedan tog tränandet rejäl fart igen och jag började skissa på möjligheten att nån gång tävla. Behöver jag skriva att det även denna gång var relationsproblem som låg och lurade i vassen. De blev tävling, sommaren 2012 tog jag steget upp scenen och jepp jag blev biten, blir fler tävlingar!

Många som inte har en aning om vad dom pratar om (visst e de konstigt att dom alltid hörs mest) tror att bodybuilding bara handlar om det yttre att ALLA bodybuilders är självupptagna egoister med en släng av narcissism som älskar sin spegelbild mer än något annat. Om du är en av dom så tycker jag du kan söka efter en annan blogg, eller nä stanna du bara du kan ha ett och annat att lära.

Lika mycket en inre som en yttre resa/förvandling.

Jo det hör väl lite till sakens natur att det Du först ser när du ser en sån som mig är att jag har lite mer muskler än Svenebannan aka Mattimeikäläien. Byggandet av muskler gör att man växer även på andra plan. Jo jag skriver man för jag vågar lova att det gäller dom flesta ja faktiskt alla ”byggare” som jag känner personligen. Jag har byggt upp både mitt självförtroende och självkänsla i takt med att musklerna ökat i omfång, mognat och formats till ett bättre Jag. Resan/förvandlingen är inte slut, varken min kropp eller mitt inre har nått dom mål jag ställt upp. Men gram för gram millimeter för millimeter skall jag forma ett bättre jag både invändigt och utvändigt.

Förutom det jag nu skrivit om så har mitt intresse för träning även get mig rutiner rutiner som jag så väl behöver, som alla behöver. Jo jag har ju den där ADHA diagnosen den har nog också sin del i varför jag tränar plus att jag fått rutiner kring mat träning och mycket mer tack vare träningen.

Jag kommer att skriva mer om behovet av rutiner både för dig mig och alla andra.

Kloka ord att ta med dig på Din resa: Om du alltid gör som du alltid gjort kommer allt att bli som det alltid blivit.

Det är aldrig försent att ta första steget till ett nytt bättre friskare liv. Just Do It….

Konsten att leva sant.

Visst är det konstigt hur svårt det är att leva i sanning. Jag menar total sanning i alla lägen åt alla håll! Nu kanske du funderar va fan de e han skriver om. Men tänk efter noga när ljög du senast och för vem? Små så kallade vita lögner har en tendens att smyga sig in lite här och var. Visst dom kan vara hur oskyldiga som helst men dom finns ändå där, och en lögn Är en lögn!

Vi ljuger för den vi älskar för våra barn och för oss själva! Vi hittar på små vita lögner som bortförklaringar för saker vi glömt, saker vi inte vill eller orkar ta itu med osv.

Jag ljuger! Jag är ingen perfekt människa nej då långt därifrån. 
Ett typ exempel på en lögn vi gärna drar för att vi inte orkar förklara oss eller för att vi tror att andra inte orkar höra är: alla dom gånger vi möter någon vi känner och frågan ställs "hej hur mår du, hur är läget". Standard svaret "jo tack bra själv då" är ett typiskt exempel på en sån där oskyldig vit lögn som vi vant oss med. Vi har vant oss vid att slänga den ur oss och vi har vant oss med att få den slängd på oss.

Jag tror att varje gång vi drar en lögn (vitt, grå eller svart) så blir vi lite mer avtrubbade och får lite svårare att dra oss ur själva ljugandet. Ett annat exempel är alla dessa lyckliga uppdateringar på fb och liknande där folk bedyrar hur djävla bra dom mår, hur kära dom är och hur fantastiskt fint och rosa hela tillvaron verkar vara. Vilken djävla smörja! Veckan därpå ändrar dom status från gift/sambo... Till singel.

Tillbaks till mina egna lögner.
Även jag drar dom där standard varianterna ibland. Kanske för att slippa förklara eller för att jag tror att det är svaret den som frågar vill ha/förväntar sig. Men min ärliga åsikt är -vill du inte veta svaret skit i att fråga! En annan orsak till mina lögner är en längtan efter att få vara som alla andra och passa in!

Jag kanske inte vill eller kan förklara för min sambo varför jag inte plockat ur diskmaskinen fast jag haft tid... En del av den typen av lögner har jag sluppit efter att jag fick min ADHD diagnos. (nej jag skyller inte på diagnosen men) den är trots allt en del i till förklaringen till varför en del vardagliga saker bli ogjorda. Jag saknar förmågan att strukturera och prioritera men jag blir bättre och bättre på det.

Med vetskap kommer insikt med insikt kommer skyldighet, skyldighet att göra något åt saken. Tro mig jag jobbar på det.

Livet blir lättare utan lögner.
Om du har för vana att ljuga om smått och stort till höger o vänster så hamnar du förr eller senare i knipa. Lögnerna skapar stress och genererar negativ energi. Det går åt massor med energi för att hålla uppe den falska fasaden. Varför inte lätta på oket och hålla dig till sanningen.

Dom som älskar dig kommer att göra det även när du håller dig till sanningen även om den inte alltid är så vacker. Dom som inte älskar dig kommer inte att göra det hur mycket du än ljuger.

En lögn är alltid en lögn oberoende om den är vit, grå eller svart som natten.

Hellre olycklig av sanningen än lycklig av lögner.