Tack för att du finns tack för att du förstår....

Ibland är det helt enkelt tungt att gräva under ytan och få ner det i text. Jag väljer istället att dela en sångtext som också säger en hel del vem jag är var jag varit och vart jag är på väg. Att skriva låtar har varit och är ett sätt för mig att hantera mina känslor, min sorg, min glädja och mina relationer. Kommer kanske fler framöver.....

Jag e inte stolt över alla dom som jag sårat

Dom som jag älskat dom jag bedårat

Jag levde mitt liv med ett enda mål

Att va den tjejerna gillar, den killar ej tål

De gick ganska bra jag blev älskad av flera

Hatad av vissa ville ändå ha mera

Jag borde förstått att allting tar slut

Att sanden i glaset tillslut rinner ut

Tack för att du finns tack för att du förstår

Tack för att du inte bara reser dig och går

Om jag hade varit du hade jag nog exploderat

Hade ställt mig upp gått ut och aldrig kommit tillbaks mera

Nu har jag förstått att allting är över

Att du äntligen funnit de du behöver

Nu står jag ensam ingenstans kvar att gå

Jag kan bara en sak att hata och slå

Jag önskar att jag älskat mig själv lite mera

Skaffat mig vänner inte en utan flera

Jag önskar att jag hade varit trogen mot dig

Du är mitt livs stora kärlek Jag älskar dig

Tack för att du finns tack för att du förstår

Tack för att du inte bara reser dig och går

Om jag hade varit du hade jag nog exploderat

Hade ställt mig upp gått ut och aldrig kommit tillbaks mera

Konsten att kreera under press.

Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att min blogg skulle få ett sånt otroligt genomslag som den fått.

Jag är givetvis både ödmjuk och mycket tacksam men (alltid detta men) jag känner en press, en press jag inte trodde var möjlig. Jag vet jag vet pressen är skapad av mig själv men den är inte mindre påtaglig för det. Klart att jag vill fortsätta prestera texter som rör och berör. Konsten är att hålla en någorlunda jämn och hög kvalitet (sett ur mitt perspektiv). Att fortsätta skriva sånt som Du vill läsa.

Nå det löser sig som kärringen sa när hon sket i vasken. Jag skall smida vidare på nån eller några av

dom utkast jag har liggandes men inte känt mig nöjd med.

Just det där med att vara nöjd med mig själv och det jag gör är ett STORT problem. Jag känner ofta att jag inte duger, att det jag gör inte duger inte håller måttet. Bristande självförtroende check . Jag jobbar på det och får helt enkelt se bloggen som en del i min terapi.

När man som jag i hela livet fått höra att man inte duger att det man gör inte håller måttet så sitter det där djupt inne och gör sig påmint när man som minst anar det. Jag vet att jag kommit långt på min resa till ett bättre jag, till bättre självbild och bättre självförtroende men det är en resa utan slut. Varje dag kommer nya utmaningar små och stora och en dag skall jag vara vid den punkt att jag inte bangar för något utan vet att jag kan. En dag.

Om du inte tror på Dig själv vem skall då göra det. Om Du inte står upp för det Du tror på vem skall då göra det.

Det är min tur nu vinden har vänt…

Att träna ett sätt att leva

Jepp jag tränar jag tränar mycket och jag mår bra av det!

När jag för inte allt för länge sen fick min ADHD diagnos fick jag veta att folk med ADHD ofta har problem med hur vad och när dom äter. Dessutom är det tydligen rätt vanligt att man slarvar med sin personliga hygien.

För mig är det här helt obekanta symptom. En del av förklaringen om inte hela är att jag tränar. För att
nå mina mål med träningen så måste jag äta…  äta bör man annars…. Jag har alltid en plan för både min träning och jepp maten är en viktig del (om inte den viktigaste delen) i min plan. Vare sig jag är i en fas när jag skall upp eller ner i vikt så är maten avgörande för om jag skall lyckas eller inte. När det gäller hygienen så kan det nog hända att jag skulle ”glömma” om det inte vore för träningen. När svetten formligen sprutat ut under tränings passen så duschar man PUNKT. Eftersom jag tränar i snitt 5 gånger i veckan så vill jag hävda att min hygien är med beröm godkänd.

Att äta bra och regelbundet är viktigt för alla. För mig har det fallit sig naturligt att ha koll på mitt ätande. Både vad och när jag äter är en naturlig del av den jag är och det jag står för. Jag ser inte min träning som en hobby. Ser den inte heller i första hand som en sport jag ser Bodybuilding som en livsstil, min livsstil. Jag vet att det finns mycket tyckande tänkande fördomar och liknande kring den livsstil som jag valt som min och allt detta kommer jag över tid att skriva om.

Lite mer om diet och ADHD.

Förra sommaren tävlade jag i Bodybuilding (kommer att skriva mer om det med). Inför tävlingen var jag tvungen att gå ner massor i vikt och i första hand fett skulle bort. Min coach rekommenderade en form av LCHF (omtalat och debatterat jag vet). Och det funkade bra riktigt bra.  Jag skall inte trötta ut er med en massa detaljer om min diet, inte i detta inlägg iaf. Under min diet tappade jag inte bara fettet som stod mellan mig och min dröm om att tävla. Jag märkte även att mina symptom av ADHDen avtog och inte bara lite utan klart märkbart. Jag har en egen lite teori om detta (har diskuterat med läkare men ni vet hur dom är… evidens, evidens, evidens, i evigheter). Min teori bygger på det fakta att vi med ADHD har nedsatt känslighet för vissa substanser som påverkar vårt mående och välbefinnande dessa är bla. endorfin, dopamin och adrenalin.

LCHF står för Low Carb High Fat (min diet var en variant av detta som jag valt att kalla för LCHP, P står för protein).

Varför kolhydrater ger dåliga bieffekter för oss med ADHD (och andra) Kolhydrater är socker, socker är kolhydrater. Kolhydraterna ger högre och snabbare "energi/socker" toppar som i sin tur ofta leder till hyperaktivitet, oro, överlopps energi, stress och koncentrationssvårigheter (alltså något vi med ADHD borde försöka undvika till varje pris..) Upp som en sol och ner som en pannkaka. Efter toppen som vi får av sockret/kolhydraterna så rasar vi direkt ner i källaren. Så kallade snabba kolhydrater som vit bröd, pasta, potatis, frukt, godis och förstås sånt som innehåller rent socker ger en mer märkbar berg och dal banne effekt. Långsamma kolhydrater så som fullkorns produkter, råris, grönsaker mm ger inte samma toppar och dalar och är därför att föredra om man med våld vill ha kolhydrater i sin kost.

Med LCHF så slipper du mer eller mindre helt dessa toppar och dalar och får en jämnare energinivå. Du får även jämnare blodsockernivå, blir mer stabil både fysiskt och psykiskt. (Det här gäller alla både med och utan bokstavskomidiagnos)

Varför vi med ADHD ofta föredrar kolhydrat rik mat? Jo, en annan del av ADHD är obalansen i serotonin och dopamin. Vi är oroliga, saknar kickar, och är övertrötta. Kolhydraterna kan på kort sikt fungera som självmedicinering. Men långsiktigt mår vi betydligt bättre av att låta bli.

Det finns en del kost tillskott som kan vara till hjälp för den som har ADHD:

Magnesium och zink. (Aldrig magnesiumoxid eller magnesiumhydroxid)

Omega 3 (skall alltid innehålla DHA och EPA

Har du frågor och eller funderingar så skriv gärna i kommentarsfältet så får även andra ta del av dina funderingar och eventuella svar.

JAG ÄR INTE ADHD JAG HAR ADHD!!

Tror det är läge att hänvisa känsliga läsare till mitt första inlägg. Denna blogg är inte för alla!

Då var det dags igen att släppa garden och släppa in er i mitt liv.

Nästan 2000 sid vyer på bara några få dagar talar sitt tydliga språk. Antingen betyder det att det jag skrivit om betyder något för Dig och 1999 andra eller så är folk bara djävligt nyfikna, Jag skiter i vilket! Och nej jag skriver inte för att bli populär eller för att Du/Ni skall tycka synd om mig el för att få en djävla massa följare av min blogg. Jag skriver av rent egoistiska skäl, för att jag behöver få ut skiten och om det sen intresserar folk och kanske tom kan vara till någon hjälp eller tröst för någon så blir jag förstås glad.

Jag har fått massor med feedback. Folk har kommit fram på stan och tackat, skrivit till mig på FB och på annat sätt uppmärksammat det jag delat med mig av såhär långt. Den mesta feedbacken har handlat om dom rader jag skrev om min ADHD diagnos.

Nu vill med en gång för alla klargöra min syn på Min diagnos. JAG ÄR INTE ADHD JAG HAR ADHD!! På just denna punkt verkar min syn på min ”sjukdom” och andras gå väldigt brett isär! Både folk som själv har diagnos och deras anhöriga verkar tycka att man när man fått diagnosen ADHD på nåt märkligt sätt förändras eller förvandlas så att hela ens väsen plötslig blir en kombination av bokstäver. Att man kan använda diagnosen som ett slags slagträ eller skyddsväst. WHAT THE FUCK!? Mina och dina förpliktelser mot våra nära och kära plus resten av världen förändras inte bara för att vi fått diagnos! Snarare tvätom. Jo diagnosen kan vara en del av en förklaring till varför allting inte alltid blir riktigt som det borde bli. Men det minskar fan inte på vare sig Ditt eller Mitt ansvar! Precis varenda människa som trampar omkring på den här planeten har ett eget ansvar. Om jag skulle skylla på min ADHD diagnos varje gång jag gör fel så skulle jag på samma gång säga att det är helt ok för folk med andra ”störningar”, udda politisk åsikt eller liknande att bete sig precis hur fan han eller hon vill. SÅ ÄR DET INTE!

Så gott folk (med eller utan bokstavs diagnoser) sluta ta skydd bakom era brister och börja ta ansvar! Nej jag säger inte att det är lätt (det skall gud eller fan eller vem de nu är som styr veta) men det blir heller inte lättare om man kör struts tekniken eller använder sig av bokstavskombitrumfen (tror just jag uppfann ett nytt ord) så fort något skiter sig. Livet går i vågor, det gör det för alla. Om alla bara tar lite mera ansvar, är lite ärligare mot oss själva och andra så kanske den här världen blir lite lättare att leva i. Både för oss med och er utan…

Jag och mina problem med det sociala spelet!

Jaha gott folk.

Jag hade tänk skriva ett riktigt tungt inlägg men det blev lite för tungt! Har det nästan färdig skrivet men jag vet inte jag hur mycket är för mycket!?

Nå skall inte lämna er helt utan läsning. Hoppar på ämnet som på sätt och vis drog igång hela tanken på denna blogg.

Jag har uppenbara problem med det sociala spelet!

Hur fan hanterar man alla dess oskrivna regler?  Jag har inga som helst problem att ta mig in i nya kretsar men bara nästan. Jag umgås med hög som låg stor och liten. Efter att jag ätit lunch på jobbet brukar jag gå en sväng på stan och min hand åker upp och ner som om jag skulle ha spasmer när jag hälsar och blir hälsad på. Problemet är att jag inte når ända fram. Det blir många och långa samtal om allt från högt till lågt på jobbet, gymmet, på stan och lite var som helst. Men det stannar där.

Är jag ett hot? Visst mitt yttre kanske ser skrämmande ut men nä skulle inte tro det. Kan ju vara att män känner sin manlighet hotad. Kanske män i min egen ålder får någon form av mindervärdighets komplex när dom ser var jag är kroppsligt och jämför sig själva med mig!? Men va fan har vi homosapiens inte kommit längre än så. Visst jag är nöjd med det jag åstadkommit kroppsligt men det är ju inte hela jag. Om jag umgås med folk så gör jag det inte för att imponera eller briljera. Livet handlar om så mycket mera än att mäta sig med sina medmänniskor. Jag skulle hur som komma två i dom flesta såna mätningar…. Störst hus, mest pengar, snabbaste bil och sötrst…

Jag känner mig som den där hundraförsta pusselbiten i ett hundra bitars pussel. Ni vet den där biten som man svänger och vrider på hur många gånger som helst men som bara inte passar in. Jag har försökt anpassa och omforma den här pusselbiten för att den skall passa in. Men NEJ jag ligger kvar i lådan när pusslet är lagt…

Då var det dags att lätta på korsetten och dela med mig lite av den jag är.

Att våga visa sitt riktiga jag är en av nycklarna till att bli hel som människa. Det är ett stort steg att erkänna för sig själv att man har brister, ett ännu större steg att dela med sig av sina fel och brister till sina vänner. Nu skall jag klä av mig visa mig sårbar inför dig och tja kanske hela världen!

Jag skall börja med att ge dig lite av det som finns i mina journaler utsprida på olika sjukvårdsinstanser och även en del själv diagnostiserat.

Ända sen barnsben har jag gått en ojämn kamp mot min dyslexi (ett satans svårt ord att skriva för den som har det). När jag gick i grundskola dvs. på det glada 80-talet var det här nåt obekantus vetintus. Jag fick min ”diagnos” när jag började högstadiet, fram till dess hade jag betraktats som lat och dum av mina lärare. Jo så var det. I högstadiet fick jag agera försökskanin, skriva och läsa upp och ner, läsa in provsvar på kassett ja ni fattar. Jag har inte gått nån vettig utbildning efter det ingen jag lyckats slutföra i alla fall. Kommer säkert att komma tillbaka till detta i framtiden.

För några år sedan fick jag nästa dom!

ADHD eller ADD dom lärda tvistar… Fuck det kom som ett slag i nyllet! Men på samma gång var det lite av en lättnad inte så mycket för mig som för min omgivning. Nu fanns det en förklaring till en hel del av det som har/hade gått åt helvetet. Fick medicin ett tag och ja den hjälpte hjälpte riktigt mycket men ack den tröst som varar! Har nåt litet medfött skit fel på hjärtat som tydligen inte alls lirar ihop med drogerna jag fick av doktorn så dit for det! Efter medicineringen inledes ett försök med kbt terapi via nätet! Men HALLÅ era djävla idioter (läkarna alltså inte Du). Har man ADHD så funkar det liksom inte att man skall logga in på datorn en gång i veckan och följa nåt steg för steg klicka dig till ett bättre liv program! Så där är jag idag, får ingen vård och vet inte om jag vill ha någon heller.

Men nej det är inte slut här. Har även nån suddig halvfärdig diagnos som lyder manodepresivitet/bipolär sjukdom. Jo du samma här dom lärda tvistar och jag skiter helt ärligt i vilket.

Förutom detta lilla utkast ur min sjukdoms historia så har jag nog en släng av megarexi (är stor och vill bli större, ännu större och gärna störst) Men det återkommer jag till.

Har du läst såhär långt är du värd en PUSS

Denna blogg är inte för alla!

Jag skall börja med att höja ett par varningens fingrar. Min blogg är inte lämplig för alla. Om en eller flera av följande punkter stämmer in på just Dig så är inte min blogg något jag rekommenderar.

1. Om du inte vill ta del av mina innersta tankar, sanningar, insikter och visdom.
   Den här bloggen är min ventil mitt evangelium, självklart är dom sanningar, insikter och visdomar jag kommer att delar med mig av grundade på mina högst privata personliga erfarenheter.
2. Om du är rädd för känslor,mina eller dina egna.
   Jag lovar att den som orkar läs mina inlägg kommer att bli både arg, ledsen och berörd.
3. Du tycker att män som gråter och eller på annat sätt vissa sina känslor är Gay.
   I min värld är förmågan att vissa och dela med sig av sina känslor den högsta formen av manlighet/mänsklighet.
4. Du vill bara läsa om min träning set, reps, diet mm.
   Klart att min blogg i mångt och mycket kommer att handla om träning eftersom det är en så stor del av mitt väsen. Men nej den kommer inte att fungera som en träningsdagbok utan kommer att behandla träning och dess effekter ur ett lite djupare perspektiv,
5. Du har följt mig på FB och tycker mina inlägg där varit kränkande, korkade, ointressanta och/eller slöseri med bandbred.
   Då undrar jag VA FAN GÖR DU HÄR!