
Jag är övertygad om att dom som var skit snygga som unga har det bra mycket tuffare när åldern börjar göra sig påmind rent visuellt! Har en hel drös med såna i min omgivning du vet dom där som såg ut som Barbie och Ken, som var skit snygga redan när dom föddes och hela livet fått höra hur vackra dom är/varit.
Själv har jag befunnit mig i en helt annan skala kan man lugnt säga. Nä jag var inte jätte ful som yngre men helt objektivt (om man nu kan vara objektiv i detta ämne) så har jag blivit mer och mer attraktiv med åren. Jag är 40 nu snart 41 lite skämtsamt brukar man ju säga -jamän 40 är det nya 30.. För min del ligger det rätt mycket i det. Jag är friskare, starkare o jag ta mi fan snyggare nu än när jag var 30. Visst kommer även jag som tränar som fan och äter sunt att en vacker dag nå mitt livs ”peak” rent utseendemässigt men jag lovar att jag kommer att hålla hårt i handbromsen och streta emot så länge jag orkar.
Även i detta ämne är min uppfattning kvinnor/tjejer lider mer av ett yttre åldrande. Uttryck som dom grå tinningarnas charm gäller ju knappast kvinnor eller? Varför inte? De har nog inte jag nåt bra svar på. Men män lider också av sitt åldrande. Nu handlar det om det yttre åldrandet... Finns så mycket folk som liksom vant sig med att bli överösta med komplimanger i hela sina liv men tänk den tomhet som uppstår när kören av beundrare helt plötsligt tystnar. När dom som haft en hög svansföring helt plötsligt inte längre sticker ut och inte längre befinner sig i uppmärksamhetens centrum. FUCK vilken smäll det måste vara när man trots desperata försök att med hjälp av krämer, smink, hår förlängningar, toning, färgning, div accessoarer och i värsta fall kirurgiska ingrep inte längre syns. Att inte längre vara den som folk på gatan helt omedvetet följer med blicken. Jag är inte en av er men jag lider uppriktigt med er. I ett avsnitt av Solsidan typ förra säsongen så förklarade grillmästare Fredde det där med hjälp av nån formel, hur liksom dom som vad skit snygga och dom som var någonstans i mitten som unga helt plötsligt möts rent snygghets mässigt. Kan nog ligga något i det.
Med bra kost, träning och ett sunt levern överlag så kan vi bromsa en del av det yttre åldrandet. Men bara en del. Tror att dom flesta skulle må bra av att på riktigt inse att åldrande är en naturlig del av att leva. Då tror jag men står bättre rustad mentalt den dagen när skratt rynkorna djupnar och hårfästet krupit bakåt.
Än en gång har jag skrivit ett inlägg om utseende, varför vi jämt stirrar oss blinda på det yttre och totalt ignorerar vårt eget och andras inre kvalitéer. I den bästa av världar skulle vi se lite djupare på folk vi möter i våra liv, tänk vad mycket mer skönhet vi alla skulle få uppleva då.
Just Du är fin som Du är, precis därför att Du är som Du är. Sann skönhet sitter på insidan!
You nailed it!
SvaraRaderaVi är rätt många som märkt av åldrandet...på gott och ont.
Och om man bara levt för och av sin skönhet gör det nog ont att märka att den flyr sin kos, hur mycket du än kämpar emot.
Tack Milus för din kommentar.
SvaraRaderaHaha klockrent inlägg!!! Jag tror att med åldern kommer också erfarenhet och man mognar mentalt. Jag önskar att så som jag känner för mitt utseende i dag så önskar jag att jag hade känt när jag var i 20-års åldern. Jag önskar också att den säkerhet i mig själv som jag har där jag inte låter någon sätta sig på mig och den självkänsla jag äger i dag att jag hade haft det när jag var yngre. Jag får vara glad över att jag är där jag är i dag både med självkänslan och den inre tryggheten��/Annelie
SvaraRadera