Träning som kompensation!

Jo jag tränar jag tränar som FAN. Varför? tja det finns massor med orsaker men vi tar en sak i taget. Folk som tränar i den utsträckning som jag gör, gör det ofta för att kompensera (vill skriva alltid men då blir det väl ett djävla liv).

Kompensera för vad?
Tja det finns säkert hur många olika orsaker som helst bland oss som träna mer än mycket. Jag kan bara redogöra för mina egna behov av kompensation även om jag känner till en hel drös andra orsaker. Nä jag tränar inte jätte mycket för att jag har liten…. Detta är en rätt vanlig fördom riktad mot män som tränar bodybuildning. Därmed inte sagt att jag skulle ha en bamse jeansbula, men ingen som kommit nära har klagat så nej det är inte därför jag tränar som jag gör.

Dålig självbild och bristande självförtroende. 

Nu är vi nåt på spåren nåt som jag vågar lova att jag har gemensamt med massor med folk som tränar på elitnivå vilket jag faktiskt med rätta kan hävda att jag gör. Behovet av att bli sedd, uppskattad, beundrad och respekterad är nog den största drivkraften för min del. Som ung blev jag inte sedd inte på det sätt jag behövde i alla fall. I skolan sågs jag som både dum och lat av lärarna och av mina jämnåriga som den tjocka killen som åt massor av det mesta. Jo jag blev mobbad av vissa men det stora problemet under skoltiden var nog ändå att jag inte blev sedd. Blev nästan alltid sist vald i lagsporterna på jumpan osv. I lågstadiet hade jag en lärarinna som berömde mig för att jag åt snabbt och mycket på skollunchen i övrigt hörde hon till dom som ansåg mig vara just det lat och dum.

Judon fick mig att bli sedd. Jag tränade judo från de att jag var typ 10år tills jag råkade ut för en olycka med mopeden när jag var 15. Olyckan innebar låång rehabilitering. Från det jag var 15 tills jag var 18 spenderades med mesta tiden på kryckor och judon kunde jag aldrig återgå till.

Jag kommer inte exakt ihåg när jag på allvar började gymma, jag skilde mig och det hände en hel del annat jobbigt inom loppet av några få år (kommer att ta upp flera av dessa framöver). I samband med skilsmässan började jag träna på allvar, som mest har jag vägt 128kg (har vägt mer men det är högsta siffran jag sett på en våg). Jag tränade som fan för att hantera mina känslor och för jag ville ändra på ALLT. De gick bra jag rasade i vikt och på mindre än ett år hade jag gått från 128+ till 86kg. Nu skall jag erkänna att det där med lagom liksom aldrig varit min grej så även gällande träning.  Men mitt liv gick in i en ny fas och jo träningen fanns där men den fick stå tillbaka lite.

Så för ett gäng år sedan tog tränandet rejäl fart igen och jag började skissa på möjligheten att nån gång tävla. Behöver jag skriva att det även denna gång var relationsproblem som låg och lurade i vassen. De blev tävling, sommaren 2012 tog jag steget upp scenen och jepp jag blev biten, blir fler tävlingar!

Många som inte har en aning om vad dom pratar om (visst e de konstigt att dom alltid hörs mest) tror att bodybuilding bara handlar om det yttre att ALLA bodybuilders är självupptagna egoister med en släng av narcissism som älskar sin spegelbild mer än något annat. Om du är en av dom så tycker jag du kan söka efter en annan blogg, eller nä stanna du bara du kan ha ett och annat att lära.

Lika mycket en inre som en yttre resa/förvandling.

Jo det hör väl lite till sakens natur att det Du först ser när du ser en sån som mig är att jag har lite mer muskler än Svenebannan aka Mattimeikäläien. Byggandet av muskler gör att man växer även på andra plan. Jo jag skriver man för jag vågar lova att det gäller dom flesta ja faktiskt alla ”byggare” som jag känner personligen. Jag har byggt upp både mitt självförtroende och självkänsla i takt med att musklerna ökat i omfång, mognat och formats till ett bättre Jag. Resan/förvandlingen är inte slut, varken min kropp eller mitt inre har nått dom mål jag ställt upp. Men gram för gram millimeter för millimeter skall jag forma ett bättre jag både invändigt och utvändigt.

Förutom det jag nu skrivit om så har mitt intresse för träning även get mig rutiner rutiner som jag så väl behöver, som alla behöver. Jo jag har ju den där ADHA diagnosen den har nog också sin del i varför jag tränar plus att jag fått rutiner kring mat träning och mycket mer tack vare träningen.

Jag kommer att skriva mer om behovet av rutiner både för dig mig och alla andra.

Kloka ord att ta med dig på Din resa: Om du alltid gör som du alltid gjort kommer allt att bli som det alltid blivit.

Det är aldrig försent att ta första steget till ett nytt bättre friskare liv. Just Do It….