Vart fan tar tiden vägen!

Jag kommer på mig själv allt oftare med att fundera över vart fan tiden tar vägen. Jag menar den kan ju inte bara försvinna! Det är lite som med alla dessa pängar. Ingen kan ha undgått att det råder lågkonjunktur, att tidningarna är fyllda av rubriker som skriker ut att pengarna inte räcker till att dom är slut.

Men va fan! Pengarna kan ju inte bara försvinna, ur en global synvinkel så borde dom pengar som försvunnit ur vårt samhälle ploppa upp någon annan stans i världen eller!? Nu vet jag ju att dessa gastronomiska belopp som bara tycks försvinna i själva verket aldrig har existerat utan bara varit en
bunt ett och nollor i en dator.

Är det så med tiden också. Den tid jag känner att jag förlorat, är det nån annan djävel som fått några timmar extra per dygn!? Nä knappast men visst kan man börja fundera.

Det har hänt en hel del i mitt liv den senaste tiden som liksom ställer det här med tid i ett annat perspektiv. Jag har blivit pappa igen, nåt som var helt otänkbart för inte allt för lång tid sedan. Dessutom blev jag farfar i höstas, jo det är sant på riktigt. Jätte kul såklart men ändå börjar man ju osökt funderar hur fan gick det här till och vart tog tiden vägen. Jag mins ju fortfarande mycket väl hur det var när jag själv blev far första gången. Ett klart och tydligt minne inte direkt som det var igår men ändå. Nå nu är fakta fakta och jag är åter igen nybliven pappa och farfar, ja jag är stolt som fan över det! Nej jag känner min inte alls äldre för att jag nu är farfar eller för att barnaskaran tilltagit. Nä jag känner mig som en ung viral far/farfar så det är inte så att jag känner att jag blivit blåst på konfekten när det gäller tiden. Men ändå, vart fan tar tiden vägen...

När/om jag blir kung av universum så lovar jag dyrt och heligt att införa 30 timmars dygn. De ni försök slå det i nästa val kampanj.