Konsten att kreera under press.

Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att min blogg skulle få ett sånt otroligt genomslag som den fått.

Jag är givetvis både ödmjuk och mycket tacksam men (alltid detta men) jag känner en press, en press jag inte trodde var möjlig. Jag vet jag vet pressen är skapad av mig själv men den är inte mindre påtaglig för det. Klart att jag vill fortsätta prestera texter som rör och berör. Konsten är att hålla en någorlunda jämn och hög kvalitet (sett ur mitt perspektiv). Att fortsätta skriva sånt som Du vill läsa.

Nå det löser sig som kärringen sa när hon sket i vasken. Jag skall smida vidare på nån eller några av

dom utkast jag har liggandes men inte känt mig nöjd med.

Just det där med att vara nöjd med mig själv och det jag gör är ett STORT problem. Jag känner ofta att jag inte duger, att det jag gör inte duger inte håller måttet. Bristande självförtroende check . Jag jobbar på det och får helt enkelt se bloggen som en del i min terapi.

När man som jag i hela livet fått höra att man inte duger att det man gör inte håller måttet så sitter det där djupt inne och gör sig påmint när man som minst anar det. Jag vet att jag kommit långt på min resa till ett bättre jag, till bättre självbild och bättre självförtroende men det är en resa utan slut. Varje dag kommer nya utmaningar små och stora och en dag skall jag vara vid den punkt att jag inte bangar för något utan vet att jag kan. En dag.

Om du inte tror på Dig själv vem skall då göra det. Om Du inte står upp för det Du tror på vem skall då göra det.

Det är min tur nu vinden har vänt…