Dags att ta död på ytterligare några myter.

Jag har en del gemensamt med de som lider av anorexi. Nä jag lider inte av anorexi och har aldrig gjort det, men megarexi däremot är något jag känner igen mig i.

Vad är megarexi. Megarexi har en symtombild liknande den vid dysmorfofobi (”inbillad fulhet”) Så vi landar ännu en gång i problemet med att känna sig som om man inte duger som man är, som man ser ut.

Jag vågar påstå att rätt många som lider av anorexi har likande grundproblem som mig som lider av megarexi, Spegel spegel på vägen där…. Spegeln visade aldrig det jag ville se. Finns säkert en hel del av er som känner igen sig i detta dilemma (med eller utan diagnoser). Självklart ligger grunden till denna misstro mot spegelbilden i bristande självkänsla och en snedvriden självbild. Jag har i viss mån lyckats återfå tron på spegeln och det den visar men det har varit en låång och tuff kamp för att nå dit.

Det är en vanlig missuppfattning att vi body builders skulle ha något skumt halv sexuellt förhållande till vår egen spegelbild. Visst jag använder speglarna på gymmet, tittar i dom granskar och begrundar. Jag tränar inte för att bli stark jag tränar för att bli stor och få den fysik Jag anser vara den perfekta. Jag mäter inte mina framsteg på gymmet i vikter. Hur mycket jag lyfter eller hur många gånger jag orkar lyfta en specifik vikt säger mig inget om mina eventuella framsteg, säger inget om huruvida jag gör rätt eller fel. SPEGELN berättar om jag gjort vad jag skall och vad jag måste göra annorlunda. Visst jag väger mig regelbundet och även vågen säger en del om hur bra min plan fungerar. Men spegeln är den absolut viktigaste vägvisaren.

Kampen mot spegeln delar jag med många eller snarare sagt alla har väl haft dagar då det vi ser oss i spegeln inte ser det vi förväntat oss eller hoppats på. Vi har stått där putat och dragit in om vartannat men nej det ser ändå ut som påse skit skulle stirra tillbaka på oss. För dom flesta händer det här någon gång nu som då men för alla dom som lider av tex anorexia så är det verkligheten varje djävla dag. Avsaknaden eller bristen på självkänsla och en snedvriden självbild kan driva människor till sjukdom, svår sjukdom. Det är inte lätt att lära sig att uppskatta sin egen spegelbild, att få självkänslan att växa och att lyckas vrida den skeva självbilden på rätt, men det går.

Narcissisism: är en individs självupptagenhet, självförhärligande och överdrivna tro på den egna förmågan. En annan rätt vanlig åkomma som vi som tränar mycket på gym blir beskyllda för att lida av. Ja kan självklart inte tala för alla men NÄ skulle inte tro det. Känner få mäniskor som är så väl medvetna om sina styrkor och brister som dom som tränar seriöst. Men seriöst menar jag då dom som tränar för att tävla. Du kan helt enkelt inte ta dig hela vägen upp på scenen om du tror att du själv är universums centrum. Du behöver ha distans till det du gör och till var du är rent formmässigt för att kunna ta till dig an dom råd och den kritik du får av andra. Detta är avgörande för att lyckas.

Hacka på den stora killen han har ändå inga känslor…. Kan nog inte blir mer fel än så! Klart som fan att jag har känslor massor med känslor och till skillnad från många (dom flesta mindre än mig) så kan jag prata om mina känslor. Kan vissa dom och gör det utan att skämmas.

Om du inte tror på Mig så tycker jag att du nästa gång du är på ett gym skall gå fram till den största av alla och förhöra dig om hans eller hennas tankar kring det här med speglar, känslor eller nåt annat som just du har som fördom. Jag lovar att Du inte blir besviken.