Vardags lyx och gränslös kärlek.

Den gångna veckan har jag hämtat hem min 8åring från skolan. Ett av dom privilegier jag utnyttjat till fullo under min sjukskrivning är just denna vardags lyx. Att den vecka han är hos mig hämta honom direkt efter skolan så att han sluppit eftis och jag fått mer egen tid med honom.

Jo jag är separerad från hans mor har vecka vecka umgänge. Nä de inte alls optimalt men det är nog så bra det kan bli. Jag är nog lite konservativ när det kommer till detta med familje konstellationer. Jag är helt klart förespråkare av mamma pappa barn modellen men ibland funkar det inte av en eller annan anledning och då anser jag att min son växer upp i den bästa av kompromisser.

Jo jag har flera barn. Och tyvärr har situationen varit en helt annan i deras fall. Något jag vet att jag mått skit av något jag tror att inte heller dom sett som det ultimata.

Jag har gjort vad jag kunnat för alla mina barn, vill i alla fall tro att jag gjort det. Jag vet dock att det rätt ofta blev fel

La Familia. Min aningen brokiga men älskade familj.

hur väl jag än ville med dom äldre barnen. Ni vet it takes two to tango... Ska inte kasta skit omkring mig men kan kallt konstatera att långtifrån allt blev så bra som det borde varit under deras uppväxt. Och nä det var inte jag som var den stora boven i de dramat även om jag vet att jag ibland tog galna beslut.

Träningen har spelat en central roll för mig under större delen av mina barns uppväxt. Visst kan jag förstå dom som tycker att man prioriterar sitt ego när man avsätter tid för träning och därmed får mindre tid med sina små. Men jag är beredd att säga emot på den punkten. För mig har träningen i många ibland långa perioder varit min räddning. Det som fått mig att orka kämpa vidare genom sorg, hjärtesorg och allmän förtvivlan. Och även om jag hade levt ett liv som inte varit fullt så stökigt fullt så dramatiskt som mitt varit så tycker jag ändå det hade varit och är befogat med den tid jag och många med mig sätter ner på att hålla sig friska och starka både i kropp och själ. I slutändan tror jag både jag och mina barn vinner tid på den livsstil jag valt. Jag är dryga 40 nu och har inte tänkt lämna jordelivet på ett bra tag, jag är övertygad om att min livsstil kommer att ge utdelning i långa loppet. Handen på hjärtat vad är en timme om dagen? Jo 4% av ett dygn. Visst man jobbar osv och det kan ibland vara tufft att få ihop det men det är absolut värt det.

Genom att göra saker man tycker om och som gör en stark och frisk så är man en god förebild för sina barn. Vi lever bara en gång! Vi vet inte hur vi vet inte när vi vet bara att det förr eller senare tar slut...